Världsbidagen – eller: Biodling räddar inga bin

För att öka medvetenheten om pollinatörernas betydelse, de hot de möter och deras bidrag till en hållbar utveckling, utsåg FN den 20 maj till “World Bee Day”, Världsbidagen.

På senare tid har det blivit allt vanligare att man hör talas om hur bina, eller våra pollinatörer, måste räddas. De är på väg att försvinna och biodlare kämpar för att inte förlora stora delar av sina bisamhällen under vintern. Detta är dock två olika problem. Det är ju givetvis bra om biodlare med tambin kan fortsätta göra det de gör. Men den stora förlusten måste väl ändå vara att vi håller på att förlora våra vilda bin? Bara i Sverige är en tredjedel av våra vilda biarter på väg att försvinna, enligt Naturskyddsföreningen.

Jag är själv nybörjare inom hobbybiodling med ett samhälle som inte överlevde vinterns sista köldknäpp. Men jag lever inte med illusionen att jag gör en stor insats för miljön med min biodling. Man kan lätt tänka att man bidrar till Sveriges matproduktion, så länge kuporna är tillräckligt nära böndernas odlingar. Det vill säga att de finns inom tre kilometers radie. Eller att man hjälper den vilda floran med pollinering och på så sätt bidrar till den biologiska mångfalden. Och det gör man ju. På ett sätt.

Naturen klarar sig själv

Men jag tycker ändå att det låter lite smaklöst när jag hör biodlare stoltsera med att de hjälper miljön och använder detta som argument i sin marknadsföring. Eller när man läser artiklar, speciellt så här på Världsbidagen, om hur bra det är för miljön att man blir biodlare. För jag har svårt att tro att naturen inte skulle klara av det här utan vår hjälp. Om vi anpassade oss efter naturen istället för att anpassa naturen efter oss.

Vi får ju inte glömma att en professionell biodlare producerar honung för att tjäna pengar. Och flyttar sina kupor till diverse odlingar, dels för att öka sin honungsproduktion men också i många fall för att få betalt för pollineringstjänsten de utför.

Och man ska också vara medveten om att det faktiskt finns en risk att man börjar konkurrera med de vilda bina när man inför tambin till ett område. Det säger sig självt att man rubbar ekosystemet något när man adderar tiotusentals bin. Om syftet är att göra en insats för miljön är det alltså bättre att underlätta för de vilda bina att existera och göra vad man kan för att öka deras antal, än att skaffa egna kupor med tama honungsbin.

Nu är denna konkurrens, vad jag förstått, inte något större problem. Åtminstone inte i småskaliga odlingar. Då hade jag själv inte velat fortsätta med hobbyn. Snarare handlar det om att det är monokultur, gifter, klimatkris och brist på mat som ligger bakom att de vilda bina är på väg att dö ut.

Jag räddar inga bin

Jag har snart ett nytt samhälle av tambin på tomten. Men jag vet inte med säkerhet i vilken grad det kommer påverka deras vilda släktingar. En sak jag dock vet, är att jag inte räddar några bin genom att ha en biodling i trädgården. Så i ett försök att kompensera för eventuell konkurrens så sätter jag upp bihotell och sår biväxter.

Summa summarum: Vill du, så här på Världsbidagen, hjälpa till att “rädda bina”? Hjälp till att rädda de vilda bina. De ska dessutom vara mer effektiva än tambin när det kommer till pollinering. Jag har ingen bra källa på detta i skrivande stund, men jag kommer att gräva lite i ämnet och då givetvis skriva om detta.

PS.
Naturskyddsföreningen har bra tips på vad du kan göra om du vill göra något för bina.