Bin & BiodlingMiljö

Städernas honungsbin konkurrerar med vilda pollinatörer

Jag har tidigare ventilerat lite av mina tankar när det kommer till skillnaden på tama och vilda bin. Att jag inte började med biodling med tron att jag på så sätt skulle vara med och rädda bin. Och att jag tycker att det är något smaklöst med biodlare som marknadsför sin honung med att säga att de gör en insats för miljön. Och troligtvis så kommer jag att skriva fler inlägg i detta ämne.

Läs även: Världsbidagen – eller: Biodling räddar inga bin

Med detta sagt så menar jag inte att biodling inte behövs. Bland annat med tanke på hur mat i dag produceras. I stora monokulturella områden där de vilda pollinatörerna kanske inte räcker till, eller ens längre existerar. Jag är helt övertygad om att biodling har sin plats. Och så länge det sköts på rätt sätt så kan säkert våra tambin finnas utan att konkurrera ut de vilda solitära bina.

Biodlingar påverkar vissa vilda pollinatörer

I en ny studie från Paris, Frankrike, har man kunnat visa på att närvaron av bikupor påverkar en del av de vilda pollinatörernas beteende. Med honungsbin i närheten minskade antalet blombesök av större solitära bin, skalbaggar samt humlor, i de områden man undersökte. För andra pollinatörer, som mindre solitära bin, blomflugor och fjärilar, noterades ingen större förändring.

I studien skriver man att städer uppfattas som skyddade områden för pollinatörer. Där står de inte under samma hot som de gör i jordbruksmiljöer. Eftersom det finns en större variation av växter i städerna och att bekämpningsmedel inte används i samma utsträckning där. På biodlingskursen som jag själv deltog på, så nämnde man också att städerna är en bra miljö att sätta sina bikupor i. Ofta bättre än på landet, just på grund av variationen av blommor som ger mat åt bina under hela året.

Forskarna bakom studien skriver också att man i städerna tagit fram program för att hjälpa pollinatörerna, men att det ofta begränsats till att främja bikupor. Jag tycker själv att man ofta ser just detta i media. Hur kommuner eller företag stoltserar med hur man bidrar till den biologiska mångfalden genom att sätta ut bikupor. Vilket alltså kanske inte är den bästa insatsen man kan göra om man vill rädda vilda bin eller andra pollinerande insekter.

Fler studier behövs

Jag kan inte påstå att jag läst många studier i ämnet, men de som jag har läst, har jag läst med en viss skepsis. De känns alltid så små. Denna studie observerade drygt 32 tusen blombesök, varav hälften var honungsbin. Och med tanke på hur många besök bara ett enda bisammhälle gör, så känns 32 tusen ganska lite. Det viktigaste de nämner i studien är dock att det behövs fler studier.

Further studies are however needed to deepen our knowledge about the potential negative interactions between wild and domesticated pollinators.

Studien hittar ni här: PLOS ONE – Wild pollinator activity negatively related to honey bee colony densities in urban context