Så… jag har en blogg nu?
Egentligen började det här med en blogg som ett skämt. För ett par år sedan började en av kollegorna experimentera med att göra fruktviner vilket gav mig idéen till att börja göra mjöd, vilket i princip är vin gjort på honung istället för socker. Sedan dess har jag, tillsammans med min systerson, gjort cirka femton satser mjöd och först nu kan vi kanske ha hittat ett recept som vi båda är nöjda med. Försöken kommer dock fortsätta med förhoppningen att vi kan få fram en riktigt fantastisk dryck. I köket har jag också provat fermentera diverse rotfrukter, testat diverse inläggningar samt laborerat med flertalet vegetariska recept. Och eftersom vi, på jobb, skämtat om att jag skulle starta en matblogg hamnade lite av detta på Instagram med den något ironiskt menade hashtagen #JockesMatblogg. I skrivande stund finns det hela fem inlägg med taggen. Och det var alltså här tanken föddes.
Känner jag mig själv så kommer jag nog hellre vilja skriva om maten som odlas på min koloni och i trädgården, än bara recept. Jag gissar att det kanske också kommer något inlägg om hur mjödtillverkningen utvecklar sig. Och framförallt, som namnet hintar om, kommer det skrivas om honung och biodling.
För tillverkning av mjöd kräver en hel del honung. Cirka 1-2 kg honung per 5 liter mjöd. Så det dröjde inte länge efter att de första mjöden sats på jäsning, innan jag började fundera på att skaffa egna bin. Efter lite googlande hittade jag en kurs här i stan som jag signade upp på. Jag fick dessutom med mig en vän på kursen. Och ganska snart bestämde vi oss för att skaffa ett par samhällen ihop och köra projektet tillsammans.
Vi köpte två samhällen från två olika biodlare. Att bisamhällen skiljer sig från varandra, lika mycket som vi människor gör, lärde vi oss ganska snabbt. Drottning Bianca af Kropp, som vi döpte drottningen av det första samhället, och hennes undersåtar visade sig vara extremt snälla. Egentligen tror jag inte att vi behövde använda skyddsutrustningen när vi hälsade på henne. Men det andra samhället, Drottning Birgittas, var betydligt mer aggressivt. Vid ett av våra besök hos dem, då vi dumt nog inte lugnade bina med röken, blev jag stucken sex gånger.
Nu har det gått ett år och vi har lärt oss grunderna i biodling. Dels genom kursen och biodlaren som vi köpte Bianca av, dels genom böcker, google och youtube, och tyvärr också genom våra egna misstag. Biancas kupa visade sig inte vara tillräckligt säkrad när en storm drog fram över det skånska landskapet. Så delar av kupan flög iväg och bina frös ihjäl i regnet.
Tanken är nu att vi ska ersätta det förlorade samhället med ett nytt som min vän tar hem till sin trädgård. Och att jag tar över Birgitta som vi flyttar hem till mig. Förhoppningsvis ska vi kunna fortsätta hänga i trädgården i sommar utan att bli attackerade. Och förhoppningsvis tar vi bättre hand om samhällena i år.
Jag avslutar första blogginlägget med fem minuters surrande från några tusen bin som aldrig kommer surra igen. Vila i frid, Bianca, Drottning af Kropp. Vila i frid.