Maximilians Solros
Jag har en förkärlek till perenner, växter som (förhoppningsvis) kommer tillbaka år efter år efter år, som till exempel Maximilians Solros. Visst är det roligt att så, och så. Men när man har sått just perenner får man tid över till att så annat när nästa säsong börjar. Samtidigt som man får njuta av resultatet från tidigare års arbete.
En av perennerna som kan sås tidigt, “så tidigt som möjligt, gärna redan i januari” som det står beskrivet hos säljaren, är Maximilians Solros, Helianthus Maximiliani. Eller Prinssolros som internet också säger att den heter.
Prins Maximilian
Namnet har den fått från Prins Maximilian Alexander Philipp zu Wied-Neuwied. Maximilian, eller Baron von Braunsberg som han använde som pseudonym under sina resor, föddes år 1782 på slottet Neuwied, vid floden Rhen, i dagens Tyskland. Slottet började byggas 1706 och sju år senare stod huvudbyggnaden klar. Flyglarna var dock inte klara förrän 40 år senare och planen med ett hästskoformat slott genomfördes aldrig. Några förbindelser mellan huvudbyggnaden och flyglarna blev aldrig av.
1815 tog Maximilian avsked från den preussiska armén som generalmajor, men han är idag mer känd som upptäcktsresande, etnolog, zoolog och naturhistoriker. Efter den militära karriären reste han bland annat till Nordamerikas prärier där han studerade prärieindianernas kultur och samlade djur och växter.
En kulturarvsort
Jag fick tag i fröer från Impecta som kallar dessa för “en kulturarvsort från 1830-talet”. Och jag antar då att de syftar på att det var då den upptäcktes av vår tyske vän under hans resor i Amerika.
Denna fleråriga solros blir mellan en halv och tre meter hög och de gula blommorna ska uppskattas av både vildbin och honungsbin. Den sprider sig lätt och har ätbara rötter. Maximilians Solros skiljer sig alltså inte så mycket från sin kompis Jordärtskockan, Helianthus tuberosus.
Tips för att odla och skörda Maximilians Solros
Precis som jordärtsskockan så har den ganska lätt för att sprida sig. Och därför kan det vara bra att tänka igenom vart man väljer att plantera den. Jag sådde mina i krukor, som fick stå utomhus hela första året och lite till. Efter det så fick de en odlingslåda där de får sprida sig så mycket de vill.
Om man planerar att äta av rotstocken så är tipset att skörda runt utkanten av planteringen. Dels för att man då får de färskaste rötterna och dels för att man får lite kontroll på spridningen på detta sätt. Och det rekommenderas att man låter rötterna etablera sig och sprida sig lite innan man skördar. Jag har som sagt låtit mina växa ett år i krukor. Och innan jag tänker skörda någon betydlig mängd, så kommer de att ha fått växa till sig i odlingslådan i två år.
Rötterna skördas på sen höst, vinter eller tidig vår. Men vill man åt fröna, som också är ätliga, så kan man plocka blomhuvudena några veckor efter att de har blommat klart. Tipset är att vänta tills de blivit hårda, torra och bruna.
Källor:
Wikipedia.org
www.tysklandspecialisterna.se
Impecta.se
NativeFoodsNursery.com