Fakta om Honungsbin – del 6 – Inne i bikupan

Vaxkakans uppbyggnad

Honungsbin inreder sina bon med celler av vax som bildar väggar inne i bikupan. Dessa väggar byggs uppifrån och ner. Inom biodlingen så är det oftast ramar som biodlaren förbereder med mellanväggar av vax som har det typiska sexkantsmönstret. Då behöver bina bara bygga, eller ”dra”, ut sina celler från mönstret, och sparar en hel del energi i byggandet. Vaxkakorna har ett mellanrum på cirka en centimeter, så att de har plats att klättra mellan dem.

Ramar

Inom svensk biodling är det kanske vanligast att man använder bikupor med löstagbara ramar. Dessa ramar förbereds ofta med hela, eller delar av, mellanväggar av mönstrat vax. Det finns olika storlekar på ramarna beroende på vilken sorts kupa man föredrar att använda som biodlare. Ofta brukar det rekommenderas att använda det som säljs i närmaste biredskapsbutik. Ramarna förses också oftast med en kaktråd. En tråd av metall som träs i ramen för att göra vaxkakan mer stabil. Annars kan den riskera att gå sönder när honungen slungas.

Cellerna

Kupans vaxkakor består alltså av många celler. Varje sexkantig cell har en botten som möter tre cellväggar på andra sidan av vaxkakan. Cellerna används på lite olika sätt. Drottningen kan lägga ägg i dem eller så kan de användas som förråd av pollen eller honung. Drönarna, hanarna, är lite större och behöver därför också lite större celler för att utvecklas. Även drottningcellerna får specialbyggas. De sticker oftast ut från vaxkakan som en tydlig liten kopp och sitter vanligtvis i kanterna.

Tätning

Ett hus har alltid skavanker och det finns alltid något att täta. Och bina gör det med propolis som de producerar av koda från barrträd och harts från knoppar på lövträd. Detta används alltså sen som murbruk och spackel för att täta springor och hål i bikupan. De vanligaste bikuporna består av staplade, löstagbara, lådor och de är alltid lite svåra att sära på, just på grund av att bina limmar ihop dem med propolis. Då får biodlaren ta fram sin kupkniv.

Temperatur

För att larverna ska utvecklas normalt så krävs en jämn temperatur i bikupan på 32-36 °C. Bina är duktiga på att reglera värmen. Om temperaturen sjunker så kan de använda sina flygmuskler för att producera värme. Och vid varma dagar så kan de ställa sig vid öppningen, flustret, och vifta med vingarna för att få igång en luftström i kupan. De kan också samla vatten som sprids över vaxkakorna, och ibland händer det att de samlas utanför kupan i en stor klunga, för att inte generera någon värme inne i kupan.

Läs även:
Fakta om Honungsbin – del 1
Fakta om Honungsbin – del 2 – Bidrottningen
Fakta om Honungsbin – del 3 – Vinter
Fakta om Honungsbin – del 4 – Bikupans historia
Fakta om Honungsbin – del 5 – Biprodukter