Chiliodlingen går långsamt

För drygt tre månader sedan var jag redo för hydroponisk odling och hade färdigställt systemet ute i gästhuset. Nästan alla chilifrön hade börjat gro inne i fönsterkarmen, så ut åkte dem, vattentanken fylldes och växtnäring tillsattes.

Läs även: Min första hydroponiska odling

Jag tycker att det har gått långsamt. Och flera av plantorna har dött, eller knappt växt något alls. Men det hör till saken att jag till största delen av tiden har ignorerat dem. Efter hand har några av dem hamnat under lekakulorna och knappt fått något ljus. Ebb- och flodsystemet har efterhand gjort att de sjönk längre och längre ner för att till sist försvinna helt.

Hittills har jag alltså inte gjort något annat än att, vid någon enstaka gång, fiskat upp drunknande småplantor samt fyllt på vatten vid ett tillfälle så att pumpen inte skulle gå torr. Egentligen borde jag väl ha fyllt på med näring, haft mer kontroll på temperaturen i rummet och gett dem mer stöd, både moraliskt och fysiskt.

Dags att ge dem lite kärlek

• 

• 

Men flera av dem lever faktiskt fortfarande, och några av dem har till och med växt till sig lite. Av de tjugo plantorna som grodde kvarstår sju stycken. Så nu har jag tagit mig i kragen och gett dem lite extra stöd i form av individuella plastkrukor. Vattnet är utbytt och har fått ny näring. Och timern till lamporna har justerats. Av någon anledning mixtrade jag med dem för ett tag sedan vilket resulterade i att lamporna har stått på konstant sedan dess. Men nu får chilin alltså sova lite om nätterna igen.

Även om resultatet än så länge inte har varit superlyckat så är jag extremt sugen på att utöka bygget och så ännu mer chili. Eller kanske testa någon annan växt i en ny hydroponisk odling? Men vi får se. Jag kanske väntar åtminstone tills jag fått frukt på de jag har.