Odling

Alla dessa sorters kål

Som barn var kål aldrig någon favorit. Kåldolmar och kålpudding serverades med jämna mellanrum och de dagarna gick jag nog hungrig om det inte fanns något alternativ. Jag var hyfsat kräsen. Blomkål är fortfarande svårt att få ner och brunkål och rödkål tar jag sparsamt av på julbordet.

Men olika sorters kål i sin, mer eller mindre, färska form äter jag gärna. Typ grönkål och vitkål. Och jag tror att jag börjar uppskatta surkål mer och mer. Och vem tackar nej till en riktigt bra pizzasallad? Jag har också testat att göra kimchi av Pak Choi ’Red Choi F1’, som jag odlade på kolonin förra året. Den blev helt ok så jag utökar med mer Pak Choi i år. Dels för att jag vill göra mer kimchi men också för att kråkan som åt mina jordgubbar även åt en hel del av just denna kålsorten. Så med lite fler plantor i år hoppas jag att vi båda kan bli mätta.

Grönkål ’Lerchenzungen’ får också hänga med i år igen. Och fler kålsorter är på gång. Från Impecta köpte jag Grönkål ’Dwarf Green Curled’, Grönkål ’Red Russian’, Vitkål ’Brunswick’, Pak Choi ’Arax’ och Palmkål ’Nero Di Toscana’ som nu står och gror i fönsterkarmen tillsammans med Lerchenzungen. Men mest ser jag nog fram emot hur det ska gå med strandkålen som jag sådde på friland i januari. Kommer den trivas på kolonin? Kommer den någonsin börja gro? Och hur kommer den då att smaka? Tyvärr så har något djur grävt runt i hörnan där strandkålen såddes, men förhoppningsvis blir det ett par plantor ändå.

Palmkål och grönkål på gång i fönsterkarmen.
Palmkål och grönkål på gång i fönsterkarmen.

Strandkål, Crambe maritima, växer vilt längs kusterna i Europa. I Sverige ska den vara vanligare på västkusten och på kusterna i söder. Men den är fridlyst på flera ställen, så plocka den inte utan att kolla upp vad som gäller hos dig.

Impecta kallar den en “raritet bland finsmakare” och internet säger att engelsmännen odlar den som en delikatess.

Nya skott täcks med halm, singel eller stora krukor för att förhindra fotosyntesen och produktionen av klorofyll vilket resulterar i bleka skott som därefter kan skördas. Så här äts den sen rå, ångkokt eller smörstekt, typ som sparris. Någon källa hävdar att detta är det enda sättet som man kan äta strandkål på, medan andra hävdar att man även kan äta roten, blomknopparna och unga blad. Alla verkar dock vara överens om att de mer utvecklade bladen är för bittra i smaken.

Själv har jag aldrig smakat den, men jag kommer givetvis experimentera med alla delarna och dela med mig av de recept och tillagningssätt som provas. Blommorna ska ha en “honungsliknande doft” och någonstans läste jag att de ofta besöks av bin. Så om det visar sig att strandkålen inte är något som jag tycker om, hoppas jag att åtminstone bina gillar den.

https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/a/ab/Crambe_Maritima_Estonia.jpg

Även om jag lyckas få upp någon planta redan i år så kommer jag antagligen vänta till nästa säsong innan jag provar att gräva upp rötter eller det här med att bleka skotten. För att de ska få ordentligt med tid att växa till sig. Men jag har redan börjat titta efter recept och har hittat ett som låter lovande. En form av rösti på strandkålsrot och sötpotatis. Det kommer dock modifieras och utvecklas något. Antagligen kommer de serveras med getost, valnötter och ja, givetvis en tesked honung.